Vid julavslutningen så uppträder eleverna med seriösa uppträdanden bestående av sång och dans. Jag och Philip kom på dagen innan showen att vi skulle vara med. Kvällen innan showen satte vi igång att förbereda oss. Vi stressade oss igenom köpandet av matchande kläder, att skriva en låt och memorera texten. Som tur var hann vi. Vårt uppträdande var långt ifrån i närheten av perfektion, men vi ville vara oseriösa så det gjorde inget!

Vi sjöng falsk, glömde bort text, tappade andan i mitten av sjungandet, improviserade vår koreografi.

Men alla ÄLSKADE det. herregud. Min facebook rasar in med meddelanden om hur underbara jag och Philip är, hur roliga vi var och hur älskade vi är. Publiken skrek hela tiden och vi fick så mycket komplimanger i korridorerna efteråt. Det var nervöst att sjunga inför ca 1000 personer, men det var så värt!

 

 

 

Hej hej! Jag är fortfarande vid liv, bara oaktiv vid datan. Levet blir bättre dag för dag och jag vill aldrig åka hem! Dock så blir mitt bloggande sämre, dag för dag, så därför måste jag ändra på nånting för att kunna hålla hemsidan igång. Jag ska prova att göra lite kortare inlägg. Då är det inte krävande för mig och jag kanske blir mer motiverad.

Men de finns så mycket roliga saker att göra hela tiden. Att prioritera en blogg är svårt!

Jag hade precis tänkt att slänga ihop några blogginlägg nu denna kväll, men nu kom min vän Clay Thornbury in till mitt hem. Det får bli en annan gång. Hejdå!